Enligt all hittills känd forskning finns det inte någon möjlighet att bekämpa ett virus.

Det vi som människor och samhälle kan göra är något som just nu pågår över näst intill hela jorden. Vi kan inte se det men vi talar om viruset och praktiskt om hur vi fysiskt rumsligt kan förhålla oss till det. När vi vet att viruset finns hos en person är det enkelt och självklart att inte komma nära utom för dem som bistår på något sätt.

Det vi alla nu gör är att hålla avstånd till våra medmänniskor för att minska risken att vi får virus eller delar med oss av virus om vi eventuellt har det utan att känna av det. I dessa enkla handlingar finns det inte något bekämpande, bara en gemensam omsorg om vårt liv.

Det är lättförståeligt att många människor, journalister, myndighetsföreträdare och statsråd använder uttrycket bekämpa när de talar om Coronaviruset. Vårt språk till vardags och i media är ju fullt av ord och uttryck komna ur militärt krigsspråk. Exemplen är oftast många varje dag. Det gör att det ligger nära till hands för oss att använda ett sådant språk så snart vi står inför en svår och viktig uppgift. Det händer till och med att man förklarar krig mot viruset.

Ett sådant språk leder till en extrem mediafokusering på viruset och enormt mycket mental och emotionell energi hos oss alla tas i anspråk och binds upp till viruset. Kampspråket stärker oro och stress hos alla och försämrar perception och analys- förmåga i hela samhället. Det hjälper oss definitivt inte att hålla det bästa förhållnings- sättet till dess att viruset glesats ut. Att tala om att bekämpa viruset och att föreställa sig att man bekämpar viruset är starkt kontraproduktivt.

Att alla tar personligt ansvar för sitt sätt att röra sig i samhället och i förhållande till sina medmänniskor ger rimligen den absolut största effekten när det gäller att hålla spridningen på en så hanterlig nivå som möjligt. Det gör också att vi själva med vårt ansvar håller oss kvar i vår självklara genuina mänskliga önskan om samarbete och samvaro.